klagomuren.
Jag får verkligen panik! J har varit för jävla sur till och från hela dagen. Värre än en pms-brutta!
Han skulle ha börjat på AME idag, men gick inte dit. Vi gick upp i god tid på morgonen, åt frukost o han badade. Hela tiden hade han en negativ inställning och var mycket trött. När han väl skulle åka så regnade det och han blev svettig så fort han rörde på sig. Det är i såna här årstider svårt att klä sig bra då man inte vet om det blir för varmt eller för kallt.
Jag försöker att inte klandra honom för att han inte gick, jag har inte gnällt något över det heller. För att jag vet precis hur han kände sig, tänk alla morgnar som jag kände sådär när jag jobbade eller gick i skolan. :/
Samtidigt så förstår jag nu att han blev sur på mig när jag bara sket i att gå till skolan o satt o gnällde över allt.
Och idag tror jag att han äntligen förstod mig. Så nu förstår vi varann, och har förståelse över hur vi förr har reagerat och betett oss.
Nu har jag plockat iordning massor här hemma o vikt all tvätt sen tvättpasset igår. Jag bad J att laga mat och han skriker o blir så jävla arg o sur när det blir fel, för stackaren råkar faktiskt ut för massa skit på samma gång. (Murphys lag?)
Men, måste han bli så jävla arg? Blir jobbig stämning då.
Men men, jag är väl inte alltid någon ängel heller, jag har ju mina brister också. Ville bara skriva av mig lite, istället för att gå o gnälla.
Han skulle ha börjat på AME idag, men gick inte dit. Vi gick upp i god tid på morgonen, åt frukost o han badade. Hela tiden hade han en negativ inställning och var mycket trött. När han väl skulle åka så regnade det och han blev svettig så fort han rörde på sig. Det är i såna här årstider svårt att klä sig bra då man inte vet om det blir för varmt eller för kallt.
Jag försöker att inte klandra honom för att han inte gick, jag har inte gnällt något över det heller. För att jag vet precis hur han kände sig, tänk alla morgnar som jag kände sådär när jag jobbade eller gick i skolan. :/
Samtidigt så förstår jag nu att han blev sur på mig när jag bara sket i att gå till skolan o satt o gnällde över allt.
Och idag tror jag att han äntligen förstod mig. Så nu förstår vi varann, och har förståelse över hur vi förr har reagerat och betett oss.
Nu har jag plockat iordning massor här hemma o vikt all tvätt sen tvättpasset igår. Jag bad J att laga mat och han skriker o blir så jävla arg o sur när det blir fel, för stackaren råkar faktiskt ut för massa skit på samma gång. (Murphys lag?)
Men, måste han bli så jävla arg? Blir jobbig stämning då.
Men men, jag är väl inte alltid någon ängel heller, jag har ju mina brister också. Ville bara skriva av mig lite, istället för att gå o gnälla.
Kommentarer
Trackback