LillThess

Ledsen, uppgiven, utan egen inkomst, deppig, ensam, vilsen, dåligt självförtroende, otroligt låg självkänsla, brist på att känna mig attraktiv.
Har ingen motivation, finner ingen mening med något och varvar de flesta dagar med att surfa och ligga nerdeppad i sängen där jag tycker synd om mig själv och bara stirrar i taket i flera timmar.
Är så jävla socialt missanpassad och osäker.  

Jag törstar efter många saker såsom kärlek, glädje och även fina vänner att umgås med, som jag vågar träffa. (Ja vågar inte därför att jag är rädd och osäker på mig själv. Hur ska jag bete mig? Vem är jag? Vad har jag för intressant att säga? Varför skulle jag vara rolig att umgås med?

"H*n tycker att jag är knäpp, luktar illa, är ful/tjock/konstig o säger knäppa saker, jobbig att umgås med"  <-- Det där är jag övertygad om att andra tänker om mig, förmodligen är det bara jag som är paranoid och i verkligheten så kanske ni inte ens tänker så, men det är svårt att övertyga sig själv om det.

Mina fina vänner..förlåt att jag kanske har undvikit er och inte hört av mig eller visat intresse för att umgås, men nu kanske ni förstår lite bättre varför? Efter att jag inte längre tar droger eller har något annat förkläde att gömma mig bakom så har jag helt enkelt inte vågat. Jag är så jävla rädd och full av ångest o panik när det kommer till att ta kontakt eller att umgås ensam med någon. Vill bara försäkra er om att det inte är fel på mina vänner, utan att problemet ligger hos mig.

<3


Jag saknar ...