LillThess

Det här inlägget ska handla om att jag var väldigt arg, ledsen och besviken för ett tag sedan. Känner fortfarande besvikelse.


Min lillasyster Nellie, 4½ år gammal, bor ju i Piteå. Hennes mor strider för att..ja..för att få ha hela vårdnaden eller nåt. Dumt av henne iaf, då vi alla vill träffa Nellie och så vet jag att om båda föräldrarna är bra föräldrar så mår barnet nog bäst av att få växa upp med båda sina päron, kanske inte tillsammans men att träffa både mamma och pappa ofta och även sina syskon.

Usch. Jag är så orolig att Nellie ska få "men" senare i livet pga att hon inte har fått träffa en stor del av sin familj så ofta. :/
Isf är det mycket hennes mors fel.

Iaf, i vårdnadstvisten bestämdes det att vår pappa ska få ha umgänge med Nellie första helgen varannan månad och så skall det senare utökas osv.

Det här umgänget måste alltså ske uppe i Piteå, han får inte ta med henne hem. Eller får o får vet jag egentligen inte, men man hinner inte resa upp och ner så mycket dit och hem på bara fre-sön.
Han har hittat ett bra vandrarhem i Luleå som är ganska bra ekonomiskt sett också. Luleå och Piteå ligger ju inte jättelångt ifrån varandra.

Detta betyder alltså att varannan månad så måste pappa, helt av egen ekonomi och utan någon ekonimisk hjälp, betala resa till och från Luleå. Hittills har han åkt bil några gånger och tåg nångång. Billigast är att åka tåg om han reser utan resten av familjen (och ser till att bokar biljetter i god tid), det negativa med tåg är att det tar längre tid än bil och sen när man väl är i Luleå så minskar möjligheterna till att göra vissa aktiviteter pga att man då är bunden till att gå eller åka buss, alternativt betala dyr taxi.
Resan kostar alltså väldigt mycket pengar, lägg till betalning för en helg på vandrarhem också. Så ska man ha mat också och om man inte bara vill sitta på vandrarhemmet så kanske det kostar lite beroende på vad man väljer för aktiviteter.
Notan slutar alltså på en hög summa, hur man än vrider och vänder på det.
Nellies mor skulle aldrig i livet på något sätt hjälpa till med någon kostnad.

Så får man ju tänka på hur pappas hemförhållanden ser ut. Hans sambo är arbetslös och mig veterligen så har hon nog ingen hög inkomst/ersättning av något slag. Dvs att pappas lön ska täcka i princip allt. De har tre hemmaboende barn på 17, 15½ och 1 år gamla. De bor i radhus, 5 rok, hyra vet jag inte. Dock vet jag att elen inte ingår i hyran och i december månad -08 så fick dom en sluträkning på elen på ca 20.000:-. I februari månad låg den ordinarie elräkningen på 7.000:-.
Jag vet inte hur ofta deras elräkningar kommer, men det är ju sjuka summor. Mycket pga detta så letar de efter annat boende.

Jag har full förståelse för att det då kan vara svårt att få ihop till Luleåresan o allt dess innehåll varannan månad. Nu ska jag berätta varför jag har varit och är upprörd.

Det var tal om att pappa skulle resa upp över nyår för att få ha umgänge med Nellie. Dock så var det något som strulade då för hans del så han frågade Nellies mor om han kunde få komma veckan därpå, men hon tvärvägrade att låta honom byta. Hon vägrar eftersom att hon kan göra det då det finns en dom på exakt när han har RÄTT till umgänge. Något extra umgänge tänker inte hon ge honom.

Hursom, det blev alltså inget nyårsumgänge då. Nästa tid för umgänge var första helgen i februari månad. Då åkte han inte eftersom att han fick den där elräkningen på 7.000:-. Han kunde alltså inte åka pga ekonomiska förhinder.
Istället pratade han om att kanske åka upp i mars månad, men jag sa till honom att hon kommer aldrig låta honom få träffa Nellie då, inte förräns nästa umgängestid.

Följande umgänge skulle alltså vara nu i början av april. Då kunde han inte heller åka pga ekonomin. Han hade precis bytt jobb, hans gamla chef var arg och hade inte betalt ut hela hans lön. (Denna sak har nu lett till att advokater har kopplats in m.m. så vi får se hur det går med den lönen).
Här kommer det viktiga; min bror hade precis fått pengar då så han erbjöd sig att låna ut pengar till pappa för att han skulle kunna åka upp. För Nellies skull.
Pappa skulle fundera på saken. Jag frågade honom flera gånger under veckan innan hur han skulle göra och han sa hela tiden att han inte visste än eller att han inte hade tid att prata med mig.

När tiden väl var inne så åkte han inte varpå jag såklart undrade varför. Han svarade mig att "det fattar du väl själv, jag har ju sagt att jag inte har några pengar". Jag påminde honom då om att min bror hade ju erbjudit sig att låna ut till resan, men pappa sa att ska han åka så ska han fan betala det själv, det ska inte min bror behöva göra.
Jag påpekade då att det ju faktiskt var ett LÅN det handlade om, vilket i sig betyder att min bror i längden skulle få tillbaka pengarna och därmed inte ha betalt för resan.

Han pratade om att åka i maj istället men hon kommer vägra låta honom träffa Nellie då också. Nästa gång det är rätt till umgänge är i juni. Jag blev arg på honom att han inte tog emot lånet.
För det betyder att han inte har varit där nu på de TRE senaste umgängestillfällena. O det kan ni väl själva räkna ut att Nellies mor kommer med stor säkerhet att använda det emot honom i vårdnadstvisten, vilket kan leda till att det kan dröja ännu längre tid innan han får chans att ta med Nellie ner hit för att hon ska få hälsa på under några veckor. Vet inte om det var tal om att det skulle vara i sommar eller till jul, men ändå. Det är ju en risk han tar. Och varför inte ta emot lånet för att hälsa på, för Nellies skull?!

Det som gör mig ÄNNU mer arg är att över påsken så skulle min bror komma hem o hälsa på. Han skulle då bo hos pappa. Meningen är ju att min bror skall vara helt nykter under dessa hemresor. Han hade väl druckit några öl med pappa under dagarna där, och några få öl skadar väl inte om det är under ordnade förhållanden.

Men på lördagskvällen så ringde pappa mig o frågade om vad jag tyckte om huruvida han kunde ta med min bror på krogen eller inte. Jag svarade att jag inte ansåg att det var en bra idé och att han får ta det på sitt fulla ansvar isf. Det var så att min bror ville gå ut o då hade pappa sagt att isf på villkoret att pappa följer med.

Efter en stund messade jag och skrev argument om varför han inte borde ta med honom på krogen. Om de nu bara skulle ta några öl så varför inte göra det hemma där han kan hålla koll på honom så han inte gör nåt dumt eller blir superfull o slösar bort alla pengar.

Ett par timmar senare ringer pappa o meddelar att dom satt på en uteservering i stan o att det var lugnt där o att dom bara drack lite.
Hm, först ringa o fråga mig vad jag anser om saken, sen ringa för att "rapportera" att allt går lugnt till. Hallå, är jag deras morsa nu också eller? Känns fan så.

Vid ett på natten ringer pappa, o han frågar om jag kan ringa efter min bror eftersom att han inte svarar på pappas samtal. Min bror hade druckit massa o dratt iväg. Han berättade också att min bror hade lånat ut en femhundring till honom.
Först frågar jag om han är dum i huvudet som kan ta emot o låna pengar till att SUPA, men inte gå med på att låna när det gällde att åka o hälsa på sin dotter däruppe. Hans försvar då var att "han hade fått pengarna tryckta upp i handen o han hade faktiskt alla pengarna kvar fortfarande". Han berättade även att min bror hade tagit ut ganska mycket pengar under kvällen.
Det andra jag sa var att det var HAN som tog med min bror ut på krogen, det är HANS JÄVLA ANSVAR! Varför ringer han då MIG o ber att jag ska ringa o ordna upp allting? Då sa han "men skit i det då för fan, hejdå!" *klick*
Idiot tänkte jag och var både arg och ledsen.
Ringde ändå upp min bror, han var aspackad men det var hög musik i bakgrunden så vi kunde ej prata.

Jag gick o la mig o sket it. Vaknar vid sjutiden nästa morgon o ser att jag har några missade samtal från pappa, ca halvfyra-fyra på natten, även ett inspelat meddelande på IQ-svar.
Där är han jättefull o talar om att han är världens kassaste pappa och att min bror hade blivit medtagen av polisen för att sova ruset av sig. Något som är ganska vanligt gällande min bror och det har ju även hänt både min mor och far.
FAN vad jag hatar deras jävla alkisbeteenden!

Dagen efter säger min bror att pappa skulle få låna pengarna på obestämd tid och betala tillbaks när han kände att han hade råd. Jag ansåg att han skulle ge tillbaks femhundringen på direkten eftersom att jag tycker att det är fel att ta emot pengar o supa upp dom när han inte kan ta emot till resan till sin dotter.
Min bror försvarade ju givetvis pappa i den saken. Vi var påväg till farmor på påskmiddag så jag ville inte ta upp saken med pappa där då jag inte ville förstöra stämningen. Jag var fåordig mot min far den dagen, det var knappt att jag hälsade.

Några dagar senare har pengagrejen ändrats..då är det helt plötsligt inte fråga om ett lån längre utan min bror säger då att han GAV pengarna till pappa eftersom att han i yngre år var med o körde sönder pappas oförsäkrade o svindyra BMW, så han kände sig lite skyldig till att betala något då o då iaf.
Men det där är ju bara en grej som han har kommit på nu i efterhand för att jag inte ska ha anledning till att sura, eftersom att han först sa till mig att pappa skulle få betala tillbaka när han kände att han kunde, utan press.

Jävla idioter! Jag vill inte prata med pappa. Han har på senare år börjat med något som han ägnade sig åt när jag var liten. Han har börjat supa mer o mer igen. Hur har han råd med det när han inte har råd att åka till min syster?
Om han vore ute mindre på krogen så kunde han ju spara pengarna till en resa till henne istället.

Och för en period sen så hade det INTE varit ok att min bror drack mer än en enstaka öl hemma hos pappa under sina permissioner, men nu helt plötsligt är det ok att supa på krogen osv? Det tror jag beror på att pappa själv har börjat supa mer igen.

Jag anser att min far är någon form av alkoholist, även min bror. Även min mamma. Nuförtiden påstår hon att hon inte dricker mer, vilket jag har svårt att kontrollera. Ibland när jag ringer så låter hon full, men det kan också bero på hennes sjukdom så jag vågar inte säga nåt till henne ifall att hon faktiskt inte har druckit något.

Min far iaf verkar värdesätta supandet och krogfestandet med sina många år yngre arbetskollegor mer än familjen och att vara hemma med dom.

Detta gör mig arg och ledsen. Besviken. Det är både det lilla barnet i mig och den stora Thess som känner såhär.
Ibland vill jag byta familj och det gör ont att jag känner så.

Nu har jag skrivit för långt igen..sorry. Ska lägga mig o sova bredvid min snarkande älskling nu.