LillThess

Jag står inte ut. Vad gör man när man inte står ut längre?

Jag vet inte, jag kan inte det här.

Jag är ensam och har världens jävla ångest.

Imorses satt jag på balkongen o undrade varför ingen undrar hur jag mår.
Sen gick jag in och tvingade i mig två kokta ägg och en proteinpulverdrink som smakade röven.
Det var min frukost.

Sömnen är helt fucked up, kan inte sova normalt alls, o lyckas man sova något alls så är det tacksamt mottaget.

Vi lyckades iaf tvätta idag, inte riktigt allt ur den överfulla tvättkorgen, men nästan allt, det som var viktigast.

Jag har fått en sorts SPA-vecka av min pojkvän. Då han "spa-ar" mig i badet. Idag var det ansiktsmask och kropps-scrubb, benen rakade jag själv. Igår var det schamponering av håret. Han är ju så go min man. =)

Vi cyklade till Maxi o hämtade ut hans nya VISA-kort, eftersom att han tappade bort sitt i onsdags. =/ O så handlade vi bara pyttelite. Vi behövde typ inget.



Jag försöker bota min ångest, bl.a. genom att äta en hembakt (av oss såklart) vaniljbulle och dricka jordgubbs-Pro Viva.
Vill ni veta en hemlis?
Jag lyssnar på Gyllene Tider också. :P

Egentligen har jag en väldigt glad och rolig nyhet som jag ska berätta om, men inte än. Det kommer hända något fint snart.

Jag har en snäll bror. Imorses fick vi varsitt sms där han skrev att han kanske kunde supporta oss...med vad blir hemligt det också :)

Under min ångest nu så skrev jag ett sms till en vän, någon som verkligen förstår vad jag går igenom just nu. Jag skrev att jag hade ångest o var ensam, o undrade vad jag skulle göra åt det. Efteråt så ångrade jag mig o kände att vafan, varför ska jag skicka såna patetiska sms till honom, han har väl nog med sitt eget.
Jag fick inget svar.
Men han ringde däremor upp en kort stund senare, för att jag skulle få prata av mig, han gav mig råd om vad jag skulle göra osv.
Tyvärr dog hans batteri precis så det blev inget hejdå, vilket jag hatar.
Men vi kanske rings igen när han hittat laddaren :P Får se.
Jag är så osäker, vill inte tränga mig på.

Min pojkvän skulle bort till en vän o dricka whiskey o tjöta, äkta killkväll. Så jag ville inte tränga mig på där direkt, så jag skulle ge dom nån timme innan jag ska bort dit. Ska bli härligt att träffa min pojkvän igen, trots att vi bara vart borta från varandra i en dryg timme just nu.

Så kvällen slöts ihop med min morgons undran; "Varför hör ingen av sig o undrar hur jag mår?"
Min vän ringde. O sa tom att jag är ingen belastning, han är bra glad om han kan hjälpa. Dessutom så tror jag att han kände att det var skönt o få prata lite med en vän också.

Nu ska jag bege mig bort o se vad grabbarna har för sig. Min ångest är borta, borta för stunden, för en längre stund hoppas jag :P

Ha en bra kväll allihopa!