kris kris kris.
Goddagens!
Ja..det har varit och är fortfarande en mycket tung period som jag, vi, går igenom just nu. Psykiskt och ekonomiskt. Jag känner mig så nere så jag tror att jag mycket väl platsar för en rad olika mediciner om jag bara skulle gå till läkaren. Jag har frikort sen innan så just läkarbesöket blir inga problem ekonomiskt, dock så skulle jag ändå inte ha råd med eventuella mediciner och det känns rent ut sagt förjävligt. Inte så att jag längtar efter mediciner, vem gör det?
Men seriöst så orkar jag inte ro det här skeppet längre, skeppet som är mitt liv.
Vilket dilemma alltså.
Jag orkar sällan ta mig upp ur sängen, duscha är nästan som ett marathonlopp, sminka mig o gå ut ska vi ju inte ens tala om. Laga mat? Det händer sällan, pga brist på ork och även ibland ekonomiska förhinder.
Fyfan vad trist detta låter, men det är mitt liv just nu.
Jag har ju chans till ett ynka aktivitetsstöd om jag skriver in mig på den där aktiviteten på arbetsförmedlingen..men hur fan ska jag ens orka ta mig dit? Jag gråter nästan över min patetiska ynklighet. Det är inte ynkligt att vara deprimerad och att inte se någon mening med något. Men jag känner mig ynklig som knappt orkar försöka längre.
Jag MÅSTE vända på steken nu. Just det där "måste" gör att jag får panik och kan inte förmå mig till något alls. Hur kunde jag bli sånhär? Vart tog min livslust vägen? Jag vet inte var den är, men jag vet att den har knappt funnits där på flera år. Första året med J så var jag glad såklart, jag är fortfarande glad över honom. Men jag kan inte leva igenom någon annan och två människor som mår dåligt orkar inte alltid bära upp varandra.
Mycket av mitt dåliga mående beror ju såklart på att vi har levt genom att vända på kronorna såpass länge nu, på det så har jag ju ingen aktivitet på dagarna och jag har inte råd att göra något heller. Promenader är gratis såklart, men om jag inte orkar ta mig ut genom dörren så är ju alternativet att promenera runt i lägenheten. Hehe kul :P
Nä, jag var tvungen att gnälla av mig lite, som vanligt. Ni som läser får stå ut eller sluta läsa helt enkelt ;)
Vår inneboende som redan har nämnts en del är kvar...*suck*
Men idag eller imorgon så ska han åka, det drog ut några dagar på tiden för han kunde inte komma dit han skulle då de var bortresta o då kan vi ju inte slänga ut honom på gatan såklart. Dock kan man ju tycka att han borde ha kollat upp sånt innan samma dag som han skulle ut härifrån, men men. Orka.
Han accepterade iaf våra väldigt rimliga krav, nåt annat hade jag inte gått med på eftersom att han fick två veckor gratis. Vilket grämde mig lite, men nu är det lite återställt då han sen jag skrev sist har betalt lite saker för oss och för en stund sen så var det prat om att han eventuellt skulle ringa ett ställe där man kan få hjälp med matrekvisitioner, och isf så skulle vi få det av honom. Får väl se om han ens ringer, jag pallar inte tjata.
Men det är iaf ok nu mellan oss när det gäller det ekonomiska. Det ska bli skönt att få vara ensam med J sen också. Dock lär det nog bli tomt och kanske lite tråkigt ibland :P
Iaf så ringde J till samma ställe nyss o ska dit imorn så förmodligen så får han en matrekvisition. Och jag ringde till soc för en timme sen...suuuuuuuuuug vad skämmigt att vi ska behöva slicka röv på massa ställen för att ens få pengar till mat. Men vad göra? Mat är det viktigaste tycker jag, för utan mat så kan man ju inte må bra.
Ni känner väl till Maslows behovstrappa? Ni som har läst Psykologi A borde iaf göra det :P
Nu ska vi iaf till soc o slicka röv igen..känns dock lite halvt menlöst eftersom att varenda överförda krona in på kontot räknas med, jobbigt med tanke på att vi ofta har lånat pengar av min mor, bror, J's päron. Dessa små överföringar kommer att ligga oss i fatet, möjligtvis såpass att vi går dit o slickar röv o ändå inte får något, men hey, ytterligare ett försök måste vi väl ändå göra.
Jobbigt bara att fixa alla dessa miljarder papper o grejer som ska fixas inför mötet me dom.
Nä, nu ska jag läsa lite, det blev ett för långt inlägg..ovanligt :P Kanske skulle testa o skriva oftare o kortare :P
Ja..det har varit och är fortfarande en mycket tung period som jag, vi, går igenom just nu. Psykiskt och ekonomiskt. Jag känner mig så nere så jag tror att jag mycket väl platsar för en rad olika mediciner om jag bara skulle gå till läkaren. Jag har frikort sen innan så just läkarbesöket blir inga problem ekonomiskt, dock så skulle jag ändå inte ha råd med eventuella mediciner och det känns rent ut sagt förjävligt. Inte så att jag längtar efter mediciner, vem gör det?
Men seriöst så orkar jag inte ro det här skeppet längre, skeppet som är mitt liv.
Vilket dilemma alltså.
Jag orkar sällan ta mig upp ur sängen, duscha är nästan som ett marathonlopp, sminka mig o gå ut ska vi ju inte ens tala om. Laga mat? Det händer sällan, pga brist på ork och även ibland ekonomiska förhinder.
Fyfan vad trist detta låter, men det är mitt liv just nu.
Jag har ju chans till ett ynka aktivitetsstöd om jag skriver in mig på den där aktiviteten på arbetsförmedlingen..men hur fan ska jag ens orka ta mig dit? Jag gråter nästan över min patetiska ynklighet. Det är inte ynkligt att vara deprimerad och att inte se någon mening med något. Men jag känner mig ynklig som knappt orkar försöka längre.
Jag MÅSTE vända på steken nu. Just det där "måste" gör att jag får panik och kan inte förmå mig till något alls. Hur kunde jag bli sånhär? Vart tog min livslust vägen? Jag vet inte var den är, men jag vet att den har knappt funnits där på flera år. Första året med J så var jag glad såklart, jag är fortfarande glad över honom. Men jag kan inte leva igenom någon annan och två människor som mår dåligt orkar inte alltid bära upp varandra.
Mycket av mitt dåliga mående beror ju såklart på att vi har levt genom att vända på kronorna såpass länge nu, på det så har jag ju ingen aktivitet på dagarna och jag har inte råd att göra något heller. Promenader är gratis såklart, men om jag inte orkar ta mig ut genom dörren så är ju alternativet att promenera runt i lägenheten. Hehe kul :P
Nä, jag var tvungen att gnälla av mig lite, som vanligt. Ni som läser får stå ut eller sluta läsa helt enkelt ;)
Vår inneboende som redan har nämnts en del är kvar...*suck*
Men idag eller imorgon så ska han åka, det drog ut några dagar på tiden för han kunde inte komma dit han skulle då de var bortresta o då kan vi ju inte slänga ut honom på gatan såklart. Dock kan man ju tycka att han borde ha kollat upp sånt innan samma dag som han skulle ut härifrån, men men. Orka.
Han accepterade iaf våra väldigt rimliga krav, nåt annat hade jag inte gått med på eftersom att han fick två veckor gratis. Vilket grämde mig lite, men nu är det lite återställt då han sen jag skrev sist har betalt lite saker för oss och för en stund sen så var det prat om att han eventuellt skulle ringa ett ställe där man kan få hjälp med matrekvisitioner, och isf så skulle vi få det av honom. Får väl se om han ens ringer, jag pallar inte tjata.
Men det är iaf ok nu mellan oss när det gäller det ekonomiska. Det ska bli skönt att få vara ensam med J sen också. Dock lär det nog bli tomt och kanske lite tråkigt ibland :P
Iaf så ringde J till samma ställe nyss o ska dit imorn så förmodligen så får han en matrekvisition. Och jag ringde till soc för en timme sen...suuuuuuuuuug vad skämmigt att vi ska behöva slicka röv på massa ställen för att ens få pengar till mat. Men vad göra? Mat är det viktigaste tycker jag, för utan mat så kan man ju inte må bra.
Ni känner väl till Maslows behovstrappa? Ni som har läst Psykologi A borde iaf göra det :P
Nu ska vi iaf till soc o slicka röv igen..känns dock lite halvt menlöst eftersom att varenda överförda krona in på kontot räknas med, jobbigt med tanke på att vi ofta har lånat pengar av min mor, bror, J's päron. Dessa små överföringar kommer att ligga oss i fatet, möjligtvis såpass att vi går dit o slickar röv o ändå inte får något, men hey, ytterligare ett försök måste vi väl ändå göra.
Jobbigt bara att fixa alla dessa miljarder papper o grejer som ska fixas inför mötet me dom.
Nä, nu ska jag läsa lite, det blev ett för långt inlägg..ovanligt :P Kanske skulle testa o skriva oftare o kortare :P
Kommentarer
Postat av: sara
Du kan ha kredit på mediciner.. räntefritt! min medicin är jättedyr, så jag betalar bara 170kr i månaden och betalar av utan att det fylls på räntor =) Hur bra som helst! Du kanske behöver några pills som skjuter iväg dig i rumpan och tar tag i saker o ting ^^ det gör min medicin iaf =)
Trackback