irriterande jävla grej.
Är rätt trött o besviken på en del människor. Ibland blir det bara så.
Ena grejen just nu är att vi fick ett skrivbord av mamma i somras när hon flyttade, för att hon har inte plats för det längre. Så vårat gamla skrivbord tänkte vi skänka till Gengåvan (second hand-affär), men just då stängde dom precis för semester i en månad, så skrivbordet blev ståendes här. När dom väl öppnade så var vi bortresta o sen kom det här med bröllopet, planeringen, fixandet o stressen inför det, så det blev liksom aldrig av att vi kom ihåg att ringa Gengåvan.
Så för lite drygt en vecka sedan hade vi en vän här på besök o jag nämnde att jag måste ringa till Gengåvan nu för att jag är trött på att ha skrivbordet ståendes mitt i vardagsrummet, det tar plats.
Då sa den här killen att "Men vafan, ska ni inte ha det kvar alltså?!", det visade sig att han gärna ville ha det.
Nästa morgon messade han mig o bad om måtten på skrivbordet, varpå jag svarade. Hans svar var att "Det passar ju perfekt hos mig! Jag vill ha det!".
Vi bestämde att han och en kille till skulle hämta det när dom ändå hade kärra för en annan sak.
Den dagen som först var bestämd ändrades till någon annan dag. I måndags råkade jag bara få veta att dom höll på med att hämta några andra möbler med kärran, jag undrade ju givetvis för mig själv varför han inte frågade oss om ifall dom kunde hämta skrivbordet, men jag tänkte inte så mycket mer på det för jag hade massa annat för mig då.
På tisdagen blev jag upprörd över att "Vafan hämtade dom inte skrivbordet för medans dom hade kärran, som han hade sagt!?".
Den här killen är ju mer Jonte's vän än min vän..eller så, dom var iaf vänner först o är fortfarande närmre vänner än vad jag och killen är. Jag sa att han får fan hämta det nu för annars ringer jag Gengåvan, jag var rätt arg över att han inte fixade det när han hade kärran, som han hade sagt. För det kändes som att han tog oss lite för givet, att det kan stå där tills HAN känner för det typ.. Förstår ni vad jag menar? Känner?
Så J skrev ett sms eller ringde (minns ej) o frågade om han fortf skulle ha skrivbordet o sa att han måste hämta det nu, annars ringer vi Gengåvan. Då frågade killen om han kunde hämta det direkt. Antar att han då tänkte att Jonte skulle tvingas hjälpa till genom att tillsammans med honom bära skrivbordet hem till honom (vi bor högst upp utan hiss, 4:e våningen, likaså gör han, kanske 5:e våningen för honom, han bor några hus härifrån på samma gata).
Men just då så var vi hos mormor & morfar o bakade, så Jonte sa att det fick bli senare, om han inte kunde åka dit vi var för att hämta nyckeln, men det ville/orkade han inte (så långt är det inte, ca 10-15 min med buss). Då sa Jonte att då får han hämta det när vi hade kommit hem då, men då svarade han att "Nä, men då skiter jag i det, jag ska åka bort..o jag har ändå inte plats till det! Så ring Gengåvan ni då".
Vad i helvete är det för jävla stil? O jävla svar? Alldeles innan så VILLE han ju ha det o hade dessutom mätt o sett ut att det skulle passa perfekt!!
Jag blev så jävla sur, för hela situationen..visst, jag är nog rätt lättretad just nu i all stress. Men ändå, har han suttit o sagt i en hel vecka att han ska ha det o dragit ut på grejen så att vi sket i att ringa..så tycker jag att det var rätt kasst av honom.. Morr!
Jaja, ni kanske tycker att jag var jävligt överkänslig nu?! Eller vad tänker ni om saken.. Ni kan vara ärliga, jag kan ta det om ni säger att jag faktiskt överreagerar.
Vill bara försäkra er om att jag absolut inte är sån att jag tänker gå o starta ett bråk eller tjaffs med honom nu, däremot kanske jag kommer att vara lite irriterad o eventuellt säga till honom vad jag tycker.
Hm, det var en annan grej också, om en annan person..men jag ska äta nu innan maten kallnar. Får skriva mer sen/imorn eller så.
Kram!
Ena grejen just nu är att vi fick ett skrivbord av mamma i somras när hon flyttade, för att hon har inte plats för det längre. Så vårat gamla skrivbord tänkte vi skänka till Gengåvan (second hand-affär), men just då stängde dom precis för semester i en månad, så skrivbordet blev ståendes här. När dom väl öppnade så var vi bortresta o sen kom det här med bröllopet, planeringen, fixandet o stressen inför det, så det blev liksom aldrig av att vi kom ihåg att ringa Gengåvan.
Så för lite drygt en vecka sedan hade vi en vän här på besök o jag nämnde att jag måste ringa till Gengåvan nu för att jag är trött på att ha skrivbordet ståendes mitt i vardagsrummet, det tar plats.
Då sa den här killen att "Men vafan, ska ni inte ha det kvar alltså?!", det visade sig att han gärna ville ha det.
Nästa morgon messade han mig o bad om måtten på skrivbordet, varpå jag svarade. Hans svar var att "Det passar ju perfekt hos mig! Jag vill ha det!".
Vi bestämde att han och en kille till skulle hämta det när dom ändå hade kärra för en annan sak.
Den dagen som först var bestämd ändrades till någon annan dag. I måndags råkade jag bara få veta att dom höll på med att hämta några andra möbler med kärran, jag undrade ju givetvis för mig själv varför han inte frågade oss om ifall dom kunde hämta skrivbordet, men jag tänkte inte så mycket mer på det för jag hade massa annat för mig då.
På tisdagen blev jag upprörd över att "Vafan hämtade dom inte skrivbordet för medans dom hade kärran, som han hade sagt!?".
Den här killen är ju mer Jonte's vän än min vän..eller så, dom var iaf vänner först o är fortfarande närmre vänner än vad jag och killen är. Jag sa att han får fan hämta det nu för annars ringer jag Gengåvan, jag var rätt arg över att han inte fixade det när han hade kärran, som han hade sagt. För det kändes som att han tog oss lite för givet, att det kan stå där tills HAN känner för det typ.. Förstår ni vad jag menar? Känner?
Så J skrev ett sms eller ringde (minns ej) o frågade om han fortf skulle ha skrivbordet o sa att han måste hämta det nu, annars ringer vi Gengåvan. Då frågade killen om han kunde hämta det direkt. Antar att han då tänkte att Jonte skulle tvingas hjälpa till genom att tillsammans med honom bära skrivbordet hem till honom (vi bor högst upp utan hiss, 4:e våningen, likaså gör han, kanske 5:e våningen för honom, han bor några hus härifrån på samma gata).
Men just då så var vi hos mormor & morfar o bakade, så Jonte sa att det fick bli senare, om han inte kunde åka dit vi var för att hämta nyckeln, men det ville/orkade han inte (så långt är det inte, ca 10-15 min med buss). Då sa Jonte att då får han hämta det när vi hade kommit hem då, men då svarade han att "Nä, men då skiter jag i det, jag ska åka bort..o jag har ändå inte plats till det! Så ring Gengåvan ni då".
Vad i helvete är det för jävla stil? O jävla svar? Alldeles innan så VILLE han ju ha det o hade dessutom mätt o sett ut att det skulle passa perfekt!!
Jag blev så jävla sur, för hela situationen..visst, jag är nog rätt lättretad just nu i all stress. Men ändå, har han suttit o sagt i en hel vecka att han ska ha det o dragit ut på grejen så att vi sket i att ringa..så tycker jag att det var rätt kasst av honom.. Morr!
Jaja, ni kanske tycker att jag var jävligt överkänslig nu?! Eller vad tänker ni om saken.. Ni kan vara ärliga, jag kan ta det om ni säger att jag faktiskt överreagerar.
Vill bara försäkra er om att jag absolut inte är sån att jag tänker gå o starta ett bråk eller tjaffs med honom nu, däremot kanske jag kommer att vara lite irriterad o eventuellt säga till honom vad jag tycker.
Hm, det var en annan grej också, om en annan person..men jag ska äta nu innan maten kallnar. Får skriva mer sen/imorn eller så.
Kram!
Kommentarer
Trackback