fredag.
Fan. Jag gillar inte att skriva massa blogg när jag mår piss för hur kul kan det vara att läsa då?
Och när jag mår riktigt bra så känner jag mig bara jättekär och vill berätta för all hur kär jag är. Och det blir väl också lite tjatigt i längden?
Dessutom är jag för lat att skriva när det inte händer nåt speciellt i mitt liv. Eller ja, det händer ju en del saker. Men en del kan jag inte skriva om av respekt inför de personer som kan tänkas vara inblandade eller för att jag inte vill lämna ut mig själv för mycket.
Denna veckan har iaf varit rätt kaotisk. X rymde från sitt hem i lördags. Eftersom att X har LVM så blev det efterlysning. En (nu föredetta) nära vän till mig lånade ut sina injiceringsverktyg till den här personen. Och utlånaren vet MYCKET VÄL vad jag tycker om det, och han har lovat mig att inte göra det. ÄNDÅ gjorde han det. Jag känner inte att han förtjänar mig mer efter det, han förtjänar inte allt som jag och Jonte gör för honom, efter allt vi har ställt upp.
X kom hem till oss i måndags efter lunch, strax före att jag skulle springa till bussen. H*n hade ställt till med massa saker som gjorde att hela måndagsmorgonen blev kaotisk och jag mådde skitdåligt. h*n då kom hit mitt i allt så bad jag henne/honom att gå så att inte polisen kommer hit och letar efter henne/honom. Jonte är den som alltid tröstar mig såfort det blir problem med den här personen, så han tappade helt förståndet och tryckte upp X mot väggen och skrek åt honom/henne. X sprang härifrån och jag fick skitdåligt samvete och sprang ut och leta, men lyckades inte hitta. Dessutom hade jag bråttom till bussen.
Det känns i hjärtat när X ringer hit och vill sova här för att h*n inte har nån annanstans att ta vägen. Men jag kan verkligen inte ställa upp på det, jag ska inte göra det enkelt för X att missbruka och det gör jag genom att hjälpa med pengar, mat och sovplats. Det ska inte heller vara en dans på rosor för X att vara på rymmen. Genom att inte hjälpa med tjänster och pengar så kanske X tröttnar snabbare på att leva i den där misären...Det sliter på kroppen att aldrig ha en riktig säng att sova i, att aldrig ha nån mat eller pengar.
Äntligen är X iaf hittad av polisen och tillbakakörd till sitt behandlingshem. Jag kan äntligen släppa den akuta oron. X hade innan rymningen varit inlåst i 2 månader, och under de 2 månaderna mådda jag mycket bättre än innan h*n blev inlåst. När h*n sedan rymde så kom all oro och ångest tillbaka direkt.
I övrigt har veckan varit rätt bra. Jag och Jonte bakade bullar i tisdags och fick besök av min kusin på kvällen. Vi lyckades även slarva bort vår ena sköldis (Pucko). Ingenstans fann vi honom, till slut hittade Jonte ett hål i garderoben som vi anade att Pucko kanske tagit sig in i (han har gjort det förr i Jonte's förra lgh så att han fick såga hål i garderoben).
Så Jonte var nära på att börja såga även denna gång, men efter ytterligare lite letning så hittade Jonte honom. Vi hade letat mycket och noga, men tydligen inte tillräckligt noga :P
I onsdags så kom Jonte's päron hit och vi käkade toasts, äppelpaj och bullar =) Gick en lååååååång promenad (jag fick ont i fötterna och blev lite gnällig) och när vi kom hem spelade vi SkipBo innan dom skulle åka. Vi fick en ny lampa till hallen utav dom också :D
Under onsdag kväll så kom Sandra hit (inte den gamla Sandra utan den nya =) ) och hon hade med sig en vän/pojkvän. Killen drog visserligen efter en liten stund men Sandra var kvar och vi tjötade skit, drack thé och åt bullar.
Sen dess har allt varit rätt lugnt. Vi traska till Maxi igår, vandrade igenom Blomsterlandet, köpte present till Fatima som fyllde 2 år i söndags. Jonte upptäckte att han hade fått återbäring på skatten, det var härligt =) Så vi gick o handlade mat också.
Idag är Jonte i Lidköping och hälsar på en vän, lite tråkigt att vara ensam, men som sagt; det är en sak som jag måste bli bättre på.
Senare idag är vi bjudna på Fatimas kalas, men både jag och Jonte har svårt när det är massa folk på en såndär tillställning, eller ah.. svårt o förklara. Men vi sa det att vi kan komma en annan dag istället när det inte blir massa andra också.
Men Jonatan (Fatimas pappa och min nära vän) kommer iaf antagligen hit ikväll för han ville ha med mig & J på ett par öl, it's long time, no see.
Och jag har ju våra sköldpaddor att leka med idag, dom springer omkring o krafsar på allt o försöker klättra överallt, så står dom mot saker på bakbenen o ramlar och ramlar. Ibland hamnar dom på rygg men då kan dom vända sig med hjälp av att trycka ena sidans ben + huvet mot golvet och det ser riktigt lustigt ut. =)
Tro mig, sköldisar kan också vara roliga husdjur!
I övrigt har jag disken + städning att ta hand om + att jag själv behöver en dusch.
Och när jag mår riktigt bra så känner jag mig bara jättekär och vill berätta för all hur kär jag är. Och det blir väl också lite tjatigt i längden?
Dessutom är jag för lat att skriva när det inte händer nåt speciellt i mitt liv. Eller ja, det händer ju en del saker. Men en del kan jag inte skriva om av respekt inför de personer som kan tänkas vara inblandade eller för att jag inte vill lämna ut mig själv för mycket.
Denna veckan har iaf varit rätt kaotisk. X rymde från sitt hem i lördags. Eftersom att X har LVM så blev det efterlysning. En (nu föredetta) nära vän till mig lånade ut sina injiceringsverktyg till den här personen. Och utlånaren vet MYCKET VÄL vad jag tycker om det, och han har lovat mig att inte göra det. ÄNDÅ gjorde han det. Jag känner inte att han förtjänar mig mer efter det, han förtjänar inte allt som jag och Jonte gör för honom, efter allt vi har ställt upp.
X kom hem till oss i måndags efter lunch, strax före att jag skulle springa till bussen. H*n hade ställt till med massa saker som gjorde att hela måndagsmorgonen blev kaotisk och jag mådde skitdåligt. h*n då kom hit mitt i allt så bad jag henne/honom att gå så att inte polisen kommer hit och letar efter henne/honom. Jonte är den som alltid tröstar mig såfort det blir problem med den här personen, så han tappade helt förståndet och tryckte upp X mot väggen och skrek åt honom/henne. X sprang härifrån och jag fick skitdåligt samvete och sprang ut och leta, men lyckades inte hitta. Dessutom hade jag bråttom till bussen.
Det känns i hjärtat när X ringer hit och vill sova här för att h*n inte har nån annanstans att ta vägen. Men jag kan verkligen inte ställa upp på det, jag ska inte göra det enkelt för X att missbruka och det gör jag genom att hjälpa med pengar, mat och sovplats. Det ska inte heller vara en dans på rosor för X att vara på rymmen. Genom att inte hjälpa med tjänster och pengar så kanske X tröttnar snabbare på att leva i den där misären...Det sliter på kroppen att aldrig ha en riktig säng att sova i, att aldrig ha nån mat eller pengar.
Äntligen är X iaf hittad av polisen och tillbakakörd till sitt behandlingshem. Jag kan äntligen släppa den akuta oron. X hade innan rymningen varit inlåst i 2 månader, och under de 2 månaderna mådda jag mycket bättre än innan h*n blev inlåst. När h*n sedan rymde så kom all oro och ångest tillbaka direkt.
I övrigt har veckan varit rätt bra. Jag och Jonte bakade bullar i tisdags och fick besök av min kusin på kvällen. Vi lyckades även slarva bort vår ena sköldis (Pucko). Ingenstans fann vi honom, till slut hittade Jonte ett hål i garderoben som vi anade att Pucko kanske tagit sig in i (han har gjort det förr i Jonte's förra lgh så att han fick såga hål i garderoben).
Så Jonte var nära på att börja såga även denna gång, men efter ytterligare lite letning så hittade Jonte honom. Vi hade letat mycket och noga, men tydligen inte tillräckligt noga :P
I onsdags så kom Jonte's päron hit och vi käkade toasts, äppelpaj och bullar =) Gick en lååååååång promenad (jag fick ont i fötterna och blev lite gnällig) och när vi kom hem spelade vi SkipBo innan dom skulle åka. Vi fick en ny lampa till hallen utav dom också :D
Under onsdag kväll så kom Sandra hit (inte den gamla Sandra utan den nya =) ) och hon hade med sig en vän/pojkvän. Killen drog visserligen efter en liten stund men Sandra var kvar och vi tjötade skit, drack thé och åt bullar.
Sen dess har allt varit rätt lugnt. Vi traska till Maxi igår, vandrade igenom Blomsterlandet, köpte present till Fatima som fyllde 2 år i söndags. Jonte upptäckte att han hade fått återbäring på skatten, det var härligt =) Så vi gick o handlade mat också.
Idag är Jonte i Lidköping och hälsar på en vän, lite tråkigt att vara ensam, men som sagt; det är en sak som jag måste bli bättre på.
Senare idag är vi bjudna på Fatimas kalas, men både jag och Jonte har svårt när det är massa folk på en såndär tillställning, eller ah.. svårt o förklara. Men vi sa det att vi kan komma en annan dag istället när det inte blir massa andra också.
Men Jonatan (Fatimas pappa och min nära vän) kommer iaf antagligen hit ikväll för han ville ha med mig & J på ett par öl, it's long time, no see.
Och jag har ju våra sköldpaddor att leka med idag, dom springer omkring o krafsar på allt o försöker klättra överallt, så står dom mot saker på bakbenen o ramlar och ramlar. Ibland hamnar dom på rygg men då kan dom vända sig med hjälp av att trycka ena sidans ben + huvet mot golvet och det ser riktigt lustigt ut. =)
Tro mig, sköldisar kan också vara roliga husdjur!
I övrigt har jag disken + städning att ta hand om + att jag själv behöver en dusch.
Kommentarer
Trackback