söndag med funderingar.
aaaw, tack för kommentarerna :) dom piggar upp!
E: Nja, de har börjat massa nya människor i klassen, men jag har inte vågat prata med nån än typ :P Dom flesta ligger väl mellan 18-22 kan jag tänka mig, förutom en som är 40 kanske? Kom och hälsa på!!! :D :D fast du får säga till i förväg så att jag är i skolan den dagen :) men ska försöka vara där liiite oftare än ja va förra året.
(Eller kom tillbaka o gå ett år till :P )
Jag började fundera på att hoppa av skolan.. o gå Komvux här i Skövde istället, på så sätt slipper jag det jobbiga pendlandet och väntan på bussar och gå till och från bussar, som är en stor del av att jag hade så hög frånvaro förra året.
Men om ja hoppar av nu så är jag bara halvfärdig i de flesta ämnen vilket betyder att jag måste nog läsa om allt, och orka! Dessutom blir det nog svårare och hårdare med att klara av de betyg jag måste ha för att komma in på högskolan sen. När jag insåg detta så började ja lipa o kände att jag kommer aldrig orka eller klara av det jag vill göra.
Kommer ja väl in på högskolan sen så kommer det va mycket jobbigare med pluggandet, och en del kurslitteratur kommer säkert vara på engelska, vilket jag suger som fan på. :S
Plus att den utbildningen som jag vill gå sen inte finns i Skövde. Närmaste är Jönköping. Och som sagt; ORKA pendla.
o ja vill ju inte flytta..... inte utan jonte. hur lätt är det att fixa lgh i jkpg?????!!!
Så jag satt o grät men försökte att inte göra det eftersom att jag skäms över att gråta inför människor och Jonte som är en människa satt ju mitt emot mig. Hmm...ja, det är pinsamt att gråta inför honom med. Jag ser så ful ut när jag gråter =)
Jag kände: Jag skiter i allt, jag kommer i bästa fall att få jobba på McDonalds eller nåt.
Jag känner: Hmm..så svårt att förklara. Men ska göra ett försök. Jag känner att såfort jag har varit hos en läkare så känner jag mig missnöjd, för att jag har inte fått det som jag gick dit för. Varför gick jag dit? Inte nödvändigtvis för massa mediciner, jag får ändå bara skitmediciner, inga mediciner som jag känner hjälper mig, eftersom att dom vet om min bakgrund med droger o bla bla.
Det jag vill ha är avlastning..jag vet inte. men inte en sån jävla press på mig att jag måste göra något. De senaste åren har jag bara hoppat på sysselsättningar för att andra säger till mig att jag ska göra det. Inte för min egen skull. Och allt har varje gång slutat på ett sätt: att jag inte orkar mer.
Känns som att jag försöker säga till läkare och andra personer hur jag känner, men dom verkar inte förstå mig. Antagligen så vågar jag inte uttrycka mig ordentligt utan bara rätt mesigt och sen godtar jag det dom säger (oftast bara goda råd om hur ja ska orka vidare) men jag går därifrån missnöjd som fan.
Jag vet att läkaren inte kan gissa sig till hur jag känner mig om jag inte berättar. Men jag kan inte berätta. För jag kan inte sitta o lipa framför en läkare o säga att det enda jag vill är att du sjukskriver mig och låter mig ta det lugnt för en gångs skull för jag orkar inte mer.
Som när jag var hos läkaren i tisdags...jag berättade om massa saker som hänt, saker som är jobbiga. Jag sa att jag på nåt sätt skjuter bort det och känner ingenting av det. Men jag sa också att jag är rädd, för att jag vet inte hur länge jag kan trycka undan saker, att det känns som att jag vilken dag som helst måste möta allting och jag vet inte vad som händer med mig då. Vad hände? Jag fick bara några råd av honom.
Det känns som att jag hela tiden måste ta mig i kragen för att orka med varje dag, men jag orkar inte längre ta mig i kragen...
usch.. va snurrigt allt är och vad snurrig denna text kanske blev...................................... =)
för övrigt så funderar jag på en sak... hmm.. man säger ju typ "fri som en fågel". men jag tycker inte att fåglar är så fria..(jo dom kan flyga vart dom vill) MEN, om man studerar en fågel som äter från marken några meter ifrån en så är fågeln helt ryckig o tittar sig omkring hela tiden, vilken jävla paranoia! jajaja
Helgen har varit rätt lugn, vi har cyklat en del, (läs Jonte cyklar, jag sitter på pakethållaren). Kollat på film och softat.
Idag har vi varit hos svärföräldrarna o ätit middag.
E: Nja, de har börjat massa nya människor i klassen, men jag har inte vågat prata med nån än typ :P Dom flesta ligger väl mellan 18-22 kan jag tänka mig, förutom en som är 40 kanske? Kom och hälsa på!!! :D :D fast du får säga till i förväg så att jag är i skolan den dagen :) men ska försöka vara där liiite oftare än ja va förra året.
(Eller kom tillbaka o gå ett år till :P )
Jag började fundera på att hoppa av skolan.. o gå Komvux här i Skövde istället, på så sätt slipper jag det jobbiga pendlandet och väntan på bussar och gå till och från bussar, som är en stor del av att jag hade så hög frånvaro förra året.
Men om ja hoppar av nu så är jag bara halvfärdig i de flesta ämnen vilket betyder att jag måste nog läsa om allt, och orka! Dessutom blir det nog svårare och hårdare med att klara av de betyg jag måste ha för att komma in på högskolan sen. När jag insåg detta så började ja lipa o kände att jag kommer aldrig orka eller klara av det jag vill göra.
Kommer ja väl in på högskolan sen så kommer det va mycket jobbigare med pluggandet, och en del kurslitteratur kommer säkert vara på engelska, vilket jag suger som fan på. :S
Plus att den utbildningen som jag vill gå sen inte finns i Skövde. Närmaste är Jönköping. Och som sagt; ORKA pendla.
o ja vill ju inte flytta..... inte utan jonte. hur lätt är det att fixa lgh i jkpg?????!!!
Så jag satt o grät men försökte att inte göra det eftersom att jag skäms över att gråta inför människor och Jonte som är en människa satt ju mitt emot mig. Hmm...ja, det är pinsamt att gråta inför honom med. Jag ser så ful ut när jag gråter =)
Jag kände: Jag skiter i allt, jag kommer i bästa fall att få jobba på McDonalds eller nåt.
Jag känner: Hmm..så svårt att förklara. Men ska göra ett försök. Jag känner att såfort jag har varit hos en läkare så känner jag mig missnöjd, för att jag har inte fått det som jag gick dit för. Varför gick jag dit? Inte nödvändigtvis för massa mediciner, jag får ändå bara skitmediciner, inga mediciner som jag känner hjälper mig, eftersom att dom vet om min bakgrund med droger o bla bla.
Det jag vill ha är avlastning..jag vet inte. men inte en sån jävla press på mig att jag måste göra något. De senaste åren har jag bara hoppat på sysselsättningar för att andra säger till mig att jag ska göra det. Inte för min egen skull. Och allt har varje gång slutat på ett sätt: att jag inte orkar mer.
Känns som att jag försöker säga till läkare och andra personer hur jag känner, men dom verkar inte förstå mig. Antagligen så vågar jag inte uttrycka mig ordentligt utan bara rätt mesigt och sen godtar jag det dom säger (oftast bara goda råd om hur ja ska orka vidare) men jag går därifrån missnöjd som fan.
Jag vet att läkaren inte kan gissa sig till hur jag känner mig om jag inte berättar. Men jag kan inte berätta. För jag kan inte sitta o lipa framför en läkare o säga att det enda jag vill är att du sjukskriver mig och låter mig ta det lugnt för en gångs skull för jag orkar inte mer.
Som när jag var hos läkaren i tisdags...jag berättade om massa saker som hänt, saker som är jobbiga. Jag sa att jag på nåt sätt skjuter bort det och känner ingenting av det. Men jag sa också att jag är rädd, för att jag vet inte hur länge jag kan trycka undan saker, att det känns som att jag vilken dag som helst måste möta allting och jag vet inte vad som händer med mig då. Vad hände? Jag fick bara några råd av honom.
Det känns som att jag hela tiden måste ta mig i kragen för att orka med varje dag, men jag orkar inte längre ta mig i kragen...
usch.. va snurrigt allt är och vad snurrig denna text kanske blev...................................... =)
för övrigt så funderar jag på en sak... hmm.. man säger ju typ "fri som en fågel". men jag tycker inte att fåglar är så fria..(jo dom kan flyga vart dom vill) MEN, om man studerar en fågel som äter från marken några meter ifrån en så är fågeln helt ryckig o tittar sig omkring hela tiden, vilken jävla paranoia! jajaja
Helgen har varit rätt lugn, vi har cyklat en del, (läs Jonte cyklar, jag sitter på pakethållaren). Kollat på film och softat.
Idag har vi varit hos svärföräldrarna o ätit middag.
Kommentarer
Trackback