....

jag hatar detta...ångesten tar över och jag kan inte försvinna någonstans för den sitter ändå kvar.

är detta början på slutet?
eller började det för länge sen bara att jag har vägrat så hårt att erkänna det?

vem fan kan jag prata med?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback