bitterfittan.

Jag mår inte så bra. Vilket resulterar i att jag inte har någon ork, lust eller energi till att ta tag i saker. Det resulterar även i att jag mår kass och tycker lite synd om mig själv. Jag känner mig frustrerad på saker och över människor. Jag blir sur, något bitter och även otacksam.
Jag blir helt enkelt en jobbig människa. Det är jobbigt att vara jag och det är nog jobbigt att vara med mig. Jag vet inte.

Middag ikväll. Anders & Jontes idé. Jättefin tanke o allt. "Välkommen hem-middag" för min kusin som återigen har varit bortrest, dock "bara" 6 veckor denna gång.
Så kommer jag, glädjedödaren nummer ett. Känner mig besviken över att dom har bestämt hela menyn, men jag ska ändå vara med o betala för kalaset. Jag känner mig besviken över att det är en massa mat som jag inte äter..över att den pajen som jag tycker är godast ska få vara ljummen, medans den vegetariska pajen ska vara varm. Besviken över att det är fel ost m.m.
Fan, vad svårt det är att förklara för er hur jag känner.. Men det känns som att det jag vill kommer i andra hand.
Och SJÄLVKLART så var ju jag tvungen att påpeka det. - Glädjedödare, otacksamma jävel - tänker jag om mitt jävla jag.

Jag orkar fan inte ta tag i mig själv. Det är tvätt idag och jag har vart nere o tvättat för att jag måste göra något. Jag vill inte att J ska behöva dra hela lasset själv. Jag diskade även av samma anledning nyss. Men jag lägger mig fan inte i nånting i matlagningen, jag varken vill eller orkar.
Känner att jag borde städa lite här hemma också, för att det ska vara fint när man får gäster.

Men helst så vill jag nog bara sova. Eller egentligen inte det heller, vaknar helt svettig och äcklig jämt - vilket inte är ett skönt sätt att vakna på.
Usch..förbannade jävla dag! Tur att jag kan avreagera mig lite i bloggen.
För ingen som är inblandad i middagen ska behöva ta mitt dåliga humör, jag är inte sur på nån av dom. Bara besviken..och jag är kass på att hålla det för mig själv. Kass på att hålla käften.

Egentligen är jag nog mest arg och frustrerad på mig själv och på en del andra.
Kan någon lära mig hur jag ska rikta min frustration till de människor som jag faktiskt är sur på? Alltså till rätt människor, så att oskyldiga slipper ta det, o så att jag slipper ta det mesta mot mig själv.

Jag vet flera stycken som kanske läser detta som kan känna sig jävligt träffade, du, du, du och du. Det är er och några till som aggressionen är emot egentligen. Eller vafan vet jag =) Skitsamma, jag tror att du som läsare nog vet om du borde ta åt dig eller inte ;)

En som iaf inte behöver ta åt sig är Andreas som fyller 25 år idag och därför så får han den beundransvärda äran att få bli grattad i min blogg =) GRATTIS min vän! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback